Vi är Björx

Det kom ett meddelande på mobilen natten mot den sista april att Björkskataskolan brunnit. Jag satt jag på sängkanten i ett hotellrum i Paris och mina tankar just då kretsade om jag skulle ta en eller två chokladcroissanter till frukost den morgonen. "NEEEJ det är inte sant eller inte så omfattande", var första reaktionen. Jag började leta i nyhetsflödet och fick det bekräftat att läget var allvarligt, fler inlägg kom i vår interna facebookgrupp i skolan och säkerhetschef och verksamhetschef bekräftade uppgifterna. Dagen skulle ägnas åt strosande vid Seine och shopping. Det blev en dag i förtvivlan och stress över att det hänt och hur vi nu skulle hantera detta framöver.

Vi hade just börjat med  schemaläggning inför hösten och startat planering av hur vi ska arbeta i arbetslagen med olika pedagogiska utvecklingsområden. En hårt arbetande personal började skönja slutet på läsåret och ladda för bedömning, betygssättning och utvärdering av läsåret. Eleverna och framförallt niorna hade gjort sina val inför gymnasiet och fått veta om de preliminärt kommit in eller inte och skulle genomföra sina sista veckor i grundskolan och Björkskataskolan  innan de skulle lämna oss för nya äventyr. Vi såg fram emot roligheter som brännbollsmatcher, Björxloppet, arbetslagsdagar med utflykter och framför allt vår fest för niorna som vi startat planeringen för.

Sen har allt förändrats från grunden. Hela vår tillvaro sattes på ända. HELA skolan är påverkad av rök och sot och vissa salar och rum är mer påverkade och andra helt förstörda.

Den 2 maj var jag hemma igen och under tiden hade det skapats en krisgrupp under ledning av verksamhetschef Monica där också min ställföreträdande rektor Johannes från Boskataskolan medverkade. Ett fantastiskt stöd i kaoset. Vi träffade personalen i Tallkronanskolans lokaler den lite kyliga morgonen. Ledsenhet, frustration, ilska och overklighet var de dominerande känslorna. Hur stora är skadorna? Vad händer nu när vi inte kan nyttja lokalen? Ska eleverna flyttas till olika skolor? Ska personalen skingras? Många har jobbat på Björkskataskolan i flera decennier och har stora delar av sina arbetsliv där. Stor materialförstörelse gör att mycket inte går att ersätta i ämnen som exempelvis textilslöjd. Elevarbeten som eleverna har gjort är förstörda och går inte att rädda. Klart att det påverkar. 300 elever och 50 personal utan arbetsplats och skolgång. Ett scenario som skapar huvudbry.

En önskan från alla som jobbar på skolan var att hålla ihop personal och elever om det var möjligt. Det var utgångspunkten när vi började se vilka lokaler som skulle kunna vara tillgängliga. Vi är Björx - inte lokalerna vi jobbar i, var mantrat som uttalades.

Efter ett fantastiskt arbete i krisledningsgrupp tillsammans med stadsbyggnadsförvaltningen så löste sig lokalfrågan fortare än vad någon kunde ana. På torsdag den 3 maj hade vi en lokal tillgänglig som vi får hyra så länge vi behöver; Vattenfalls gamla lokaler mitt i stan. Personalen var och kollade och planering för mottagande av elever startade direkt. Hur skapar man skola utan fysisk utrustning som möbler, datorer eller andra läromedel? Hur möta upp elever i behov av extra stöd så det känns tryggt? Hur ordna matfrågan utan tillagningskök? Många frågor blev det under veckan men med den extrema viljan att ordna detta TILLSAMMANS (med många timmar under helgen också) så startade vi skola på måndag den 7 maj mot alla odds. Rektorer, personal och vaktmästarstab ringde runt och kollade på möbler inom och utanför förvaltningen och annons gick även ut i sociala medier vilket fick media att komma och göra reportage. Hjälpsamheten har varit stor och ännu är det behov av möbler kvar men snart är allt löst.

Många klasser hade inga bänkar eller stolar och fick sitta på golvet första dagen. Matsalsmöblerna gick att bärga från Björkskataskolan så de kom en kvart innan maten (som nu tillagas på Tunaskolan) kom för servering första dagen. Naturligtvis blev det lite rörigt stundtals under de första dagarna men den övergripande viljan var att vi skulle få möjlighet att träffa eleverna och möta deras frågor och oro istället för att vänta tills allt det materiella var klart.  Jag ser nu i efterhand att det var ett bra beslut.

Nu har vi haft skola tre dagar, kört NP i matte och under helgen har vi burit in fler möbler, lärare har arbetsplatser och WIFI-nätet är igångsatt. Som tur är gick de flesta datorer som var kvar i skolan att sanera och återanvända. En del rum kanske inte är helt anpassade att jobba i för en skolklass
på 25 elever men ni vet...finns det hjärterum så.... Mycket återstår innan allt är som "vanligt", om det någonsin blir det men vi är förhoppningsfulla men aningen trötta så klart.

Vi ser fram emot det här med tillförsikt. Verksamheten med allt vad det innebär har dragits igång igen, eleverna får sin undervisning, möten planeras, vi ska ha roligt tillsammans och genomföra arbetslagsdag, möta upp nya klasser som börjar till hösten, det ska utvärderas och skolavslutningen blir av på ett fint sätt och även niornas avslutningsfest ska genomföras.

Vi sörjer vår skadade skola och är lite svedda i vingarna men allt detta har svetsat oss tillsammans och vi är starkare än aldrig förr.

Vi är Björx! Vi klarar allt!

Årets tryggaste klass 2017

Den 29 januari fick 9C motta priset på 5000 kronor vid kommunfullmäktiges möte i sessionssalen. Priset som utdelades var benämnt Årets tryggaste klass och är en del i Luleå kommuns ambition att lyfta specifikt goda trygghets -och folkhälsoinsatser som pågår runt om i kommunen. Vi på Björkskataskolan är mycket glada och stolta över denna fina utmärkelse som för första gången går till en högstadieklass. Förutom utdelning av diplom blev det uppskattat tårtkalas i stadshuset efter prisutdelningen.

Olika lärare som har klassen i undervisning har nominerat eleverna och motiveringen lyder:

9C på Björkskataskolan är en lugn klass som behandlar alla med hänsyn och respekt. Det är ett öppet klimat där alla kommer till tals. Klassen skapar trygghet och gemenskap genom att kommunicera och lösa konflikter som uppstår, utgår alltid från att de ska bli kompisar igen. Eleverna arbetar i lag och alla har någon att umgås med på raster och på fritiden. Det gemensamma arbetet i klass 9C på Björkskataskolan är ett gott exempel på trygghetsarbete i en skolklass.

Här är några av elevernas egna tankar om klassen och varför de känner sig trygga tillsammans:

”Det är alltid skönt att komma på morgonen och möta personer från min klass utanför skåpen eller att vi träffas utanför klassrummet innan lektionen börjar. Ibland möts vi på vägen till skolan och tar en morgonpromenad. Vi tänker och tycker som vi vill och blir respekterade för det”

”I vår klass vågar vi säga våra olika åsikter och diskutera, men vi klarar det utan bråk vilket jag tycker gör oss unika. När vi är ärliga mot varandra är det ett tecken på att vi känner varandra bra. Man vet att ingen dömer en för vad man göra, man blir alltid respekterad”

”Jag känner mig otroligt trygg i klassen eftersom vi bland annat har en klasschat där alla i klassen är med. Det gör att man kommer mycket närmare. Alla är olika men alla blir accepterade. Det är INGEN som snackar massa bullshit mot andra eller tror de är bättre. Det finns inte heller några populära utan är lixom på samma nivå”

”Vår klass är verkligen så schysta mot varandra. Det är ingen som känner sig utanför på rasterna och alla har någon att vara med, både i skolan och på fritiden. Det här är inget jag skriver för att vara klyschig utan det kommer rakt från hjärtat”